Då staden var omringad av tullar och författare i tullarnas tjänst: Carl Michael Bellman, Hjalmar Söderberg med flera
Tull är en urgammal skatt som fanns redan under forntiden. I senaste bibelutgåvan är ordet publikan utbytt mot tullindrivare, bland annat för att skapa en negativ känsla mot yrket. Tullarna nämns nämligen alltid tillsammans med samhällets utslagna – Syndarna.
Tulltagandet i Stockholm är förmodligen äldre än staden själv om man räknar stadsgrundningen från mitten av 1200-talet. Tidigare var speciellt de inrikes tullarna kända för alla i och omkring Stockholm eftersom allt som fördes genom ullportarna kontrollerades och tullbelades. Idag är uttrycket ”inom tullarna” välkänt för alla Stockholmare, även om få vet exakt var tullplatserna låg. De flesta namnen står numera för trafikplatser och/eller tunnelbanestationer ‒ Hornstull, Skanstull, Norrtull, Roslagstull och Danvikstull.
Tusentals tullare har passerat revy under de bortåt 900 år som funktionen funnits. Mestadels har de tillhört en namnlös massa. Men inte alla. Just tullen drog till sig inte så få författare, eftersom de i verket ‒ i folkmun ”Den eviga vilan” ‒ kunde ägna sig åt annat än själva tullarbetet. De flesta är glömda. Men några är mycket kända, såsom Carl Michael Bellman och Hjalmar Söderberg.
Jan Berggren är historiker. Han var tidigare arkivchef i Tullverket och chef för Tullmuseum.
