Svenska resenärers reseberättelser 1667–1829
År 1647 reste den 26-årige Nils Matson Kiöping till Holland för att utbilda sig i navigation. Han tog tjänst hos Ostindiska kompaniet, och under åtta år var han ute på en äventyrlig resa, bland annat till Sydostasien, Kina, Ceylon, Iran, Madagaskar och Atlantöarna utanför Afrikas västkust. Väl hemma igen skrev han en berättelse, som gavs ut av riksdrotsen Per Brahes boktryckare 1667. Det blev den första svenska reseberättelse som trycktes, men långt ifrån den sista. I den här innehållsrika genrehistoriska studien behandlar litteraturvetaren Carina Lidström, docent och lektor vid Örebro universitet, de svenska reseberättelser som gavs ut mellan åren 1667 och 1827, då den första författad av en kvinna, Maria Lindeberg, publicerades. Lidström undersöker vilka det var som reste och skrev, vilken typ av reseberättelser som publicerades och vilka former de tog sig.
Berättelserna varierar i såväl form som innehåll. De vetenskapliga resenärerna, med Linné i spetsen, valde att skildra den verklighet de mött på ett annat sätt än en estet som Jonas Carl Linnerhielm, som rest för att möta och skildra pittoreska belägenheter. Äventyraren Kiöping fyllde sina sidor med förunderligheter och mirakel, medan Maria Lindeberg skildrade det dagliga livet i Paris med kvinnliga förtecken.
