"Med ett vasstrå
ristar jag
ditt namn
på vågorna."
Ljud kan färdas långt över vattnet, och ändå höras tydligt.
I denna vackra volym kombinerar konstnären sina laddade målningar med intensiva dikter till en hemlighetsfull och stämningsmättad helhet.
Anders Karlsson är konstnär sedan många år, bosatt i Stockholm och med en rad utställningar bakom sig. Här svarar han för såväl text som bild.
"Jag har nyss suttit och bläddrat igenom förlagan till ”Andra sidan sjön” , efter att ha småpratat i Anders atelje tillsammans med en konstnärskamrat till honom, och i ögonvrån iakttagit bilderna på väggarna i deras sätt att långsamt komma till mig. Som om den lite ovana färgen försvinner och istället bygger upp ett ljus ut ur det som det föreställer, och de få och enkla tingen inte är slipade i någon vilja. Utan i stället berörda i ett rumsligt avstånd som drabbar mig på det sättet att jag är där i världen.
Jag visste att han skrev små dikter men har hittills inte läst något. Sandemose har sagt att en dagbok ska skrivas på lösa blad utan datum och därefter blandas så att man väljer ut det som betyder något. Jag grips av dikterna därför att de är sanna och närmare det viktiga i en människas liv. De är som sånger som riktar sig mot ett mål. Nu kommer målningarna på ett ännu djupare sätt genom samspelet med dikterna. Det är ungefär som på en inspelning bara höra sången och texten - så trycker någon ner reglaget och musiken går ihop med sången. Och man förstår att allt funnits där tillsammans.
Jävla va bra din bok kommer att bli. Det var som om all tid bränts ner till en enda grej. Från andra sidan stranden låter en viskning som åska, som om det rörde sig om en armlängds avstånd och vattnet en hinna av kärlek utan tes eller antites. Tiden/båten ligger stilla. Det var inspirerande och gripande."
Tomas Herngren, konstnär
"Anders Karlsson målar ner till enkelhetens absoluta punkt. Så rymlig att allting får plats.
Dansen. Längtan. Rörelsen bort mot Andra Sidan Sjön - det okända där jag kanske äntligen ska känna igen mig. Där jag ligger på bryggan och tittar ner i vattnet och ett finger oväntat möter mitt. - som i Sixtinska kapellet, människans skapelse!
Det finns en brygga och det finns en båt och en sjö. Nej, det fanns många! Och kärlekar. Möte och saknad. Allt samlar han till ett tecken, Anders. Dikterna som inte säger mer än det absolut nödvändiga. Och färgen som strömmar. Minnena vaknar och stiger upp mot ytan. Bildar ett tecken för människan."
Ylva Eggehorn, författare
