Åke Pallarp var en självständig professor och konstnär under senare delen av 1900-talet. Han föddes i Umeå och började sina studier på Kungliga Konsthögskolan 1956. Där valde han Olle Nyman som sin professor. Nyman var en professor som samarbetade med arkitekter, vilket kom att bli en betydelsefull inspiration för Pallarp. Naturen – landskapet och skogen – var också viktig samtidigt som han älskade staden. Denna polarisering var typisk för honom på alla plan, enligt hans hustru och konstnärskollega Pi Eriksson. Allt detta speglas i Pallarps konst och kan studeras på t.ex. Stadions tunnelbanestation.
Boken ger ett utförligt av ett unikt konstnärskap med stor spännvidd, tack vare ett rikt bildmaterial ur konstnärens produktion. Hans känsla för arkitektur gjorde att många arkitekter ville samarbeta med honom. Denna bok innehåller texter om både konstnären och människan Åke Pallarp skrivna av Marie-Louise Ekman, Susanna Slöör, Jan Olov Ullén, Bengt Olvång, Tommy Hammarström, Göran Gidenstam och Hans Viksten. Boken är vackert formgiven av Åke Pallarps och Pi Erikssons son Sture Pallarp, som återger många av Pallarps verk, dessutom med en kronologisk översikt.
"Åke Pallarp (1933–2013) har nu förärats en bok som lyfter fram konstnärsskapet. Ett riktigt praktverk med intressanta och personligt hållna texter och ett rikt bildmaterial som lyfts fram på bästa tänkbara sätt." Dan Backman skriver om boken Åke Pallarp i
Svenska Dagbladet!
"Innan man ens börjar fördjupa sig i texterna imponerar volymen med ett påkostat, stort format och välavvägd, fin formgivning." Joanna Persman recenserar boken Åke Pallarp i
Omkonst!
