Med många exempel granskar Allan Lundberg Alf Henriksons produktion och dennes behandling av språket. Henrikson vände och vred på språkets beståndsdelar och tjusades av möjligheterna att kombinera dem.

Ur innehållet:
I en bok om diktkonstens formlära flaxar tuktade tankar ut ur Alf Henriksons handflätade fatabur när denne ska gestalta uppslagsordet ballade. (Ordets franskstyrda stavning sägs indikera en särskilt strängt formgiven ballad avslutad med en sorts dedikation, en envoi.)
De monotona kraftuttryck som där förs på tal lånar sig också till ett fristående, komprimerat rimstycke, kallat ”Väderleksrapport”:

Ett jävla väder rasar
i detta jävla land
för alla jävla masar
på Siljans jävla strand.
Varenda jävla skåning
i Malmös jävla hus
har stängt sin jävla våning

för stormens jävla sus.
I Smålands jävla städer
och Lapplands jävla fjäll
är det ett jävla väder
i denna jävla kväll.

(Vers i Månadsjournalen, 1995)

Om författaren:
Allan Lundberg har varit journalist i många år och är medlem i Alf Henrikson-sällskapet.

TILLBAKA | BESTÄLL BOK